Andersson

Det är märkliga djur det. Ena stunden är dom jättesöta och allmänt trevliga, nästa stund är dom som en kaktus med sylvassa taggar! Jag har själv tre katter här hemma, varav två är damer och en herre. Och dom är verkligen egendomliga vill jag lova, åtminstone damerna, och speciellt mammakatt. Hon nästan attackerar en i fåtöljerna nere om man sätter sig där, och får hon inte som hon vill så tjurar hon ihop på en gång, och jo, det syns verkligen, öronen blir helt konstiga och hon får en konstig blick. Zorro å andra sidan, han har nog inte stake alls. Han märks nästan aldrig och hoppar aldrig upp i ens knä frivilligt trots att han så gärna vill. Men när man väl lyft upp honom  så tar det inte många minuter förrän han sitter och "kramar" en, med en tass på varje axel typ. Han är söt! Men till den egentliga anledningen till att jag skulle skriva här, (det blev ett ganska långt utdrag innan jag kom till saken, men ändå!) var att tala om att mina veterinärkunskaper fortfarande sitter kvar! Alexandras kattunge Nils skulle vaccineras och hon hade fått med sig sprutor och grejer hem. Gissa vem som fick jobbet? Japp, jag! Och för en gångs skull skötte sig katten. Utan att rivas och bitas. Duktig kisse!



♣